Släktkalas för stora trollungen

Igår hade vi släktkalas för stora trollungen som fyller 8 år på onsdag. Som förälder tycker jag alltid att man i kalastider ställer så höga krav på sig själv. Hemmet ska vara perfekt, fikan lika så (och hemmagjord) och allt ska flyta på i bra takt samtidigt som man hinner prata och umgås med alla. För det ska ju vara MYS med stora bokstäver. På det sättet brukar kalas bli stressiga och jag brukar känna mig som en våt trasa efteråt som inte hunnit med allt jag velat, men inte igår. Det blev på något sätt lagom och bättre planerat.

Vi tog in hjälp i form av en städfirma i torsdags som verkligen storstädade huset (som var så skitit och dammigt då orken inte riktigt funnits) inte för att man måste ha ett välstädat hem utan för att jag mår bra av det och hann inte själv. En lyx som jag vet många inte kan ta sig och det kändes verkligen lyxigt. Vi planerade handling och storhandlade på fredagen. Vi bestämde oss för att förbereda maten så mycket som möjligt och köpa färdiga tårtor. Såhär i efterhand måste jag säga att jag tror att det är första gången på 8 år som jag själv satt ner och fikade och hann prata med alla utan att känna stress eller att jag borde göra någonting annat.

Menyn var enkel men allt vart gott. Köpta tårtor och kokosbollar (tyvärr inte ekologiska), hemmagjord morotskaka som trollungen och jag hann baka tidigare på dagen i lugnt tempo plus lite frukt i form av vindruvor och melon (eko-reko).
Till middag ett par timmar senare blev det köttfärssås och pasta med sallad och bröd och till det ett gott rödvin till det stora gästerna. Att se trollungen glad med farmor/farfar, mormor/morfar, moster, gammelfaster och gudföräldrar och kusiner gjorde mig verkligen varm i hjärtat. Det är det som betyder mest att få tid tillsammans. Prata, skratta, äta och leka!