tisdag 15 november 2016

Öland i mitt hjärta


När jag var liten var vi varje sommar på Öland. Mamma och pappa hämtade upp mig på skolgården i förorten direkt efter skolavslutningen med fullpackad bil och så åkte vi söder ut. Pappa åkte sedan hem för att jobba och kvar var vi mamma, lilla syster och jag. Jag minns dessa sommar med kärlek. Vi cyklade, badade, lekte, läste böcker, spelade spel och lyssnade på radio. Utan tv och utan internet som inte riktigt hade kommit ännu.
Vi hade otroligt mycket tid, tid för att samtala och bara vara. Tid för varandra.
Jag fullkomligt älskade mina sommarlov och ville inte vara någon annanstans inte ens som tonåring. Sommaren kändes helig och Öland var ett måste. När jag fyllde 17 år så lämnade mamma och pappa stugan vi hyrde och sedan dess har vi bara besökt ön sporadiskt på somrarna. Jag har dock  haft turen att få visa ön ett par somrar för trollungarna och sambon och jag tror att hela familjen har gillat den.
Nu i förra veckan besökte jag ön i jobbet i höstskrud och det var en så härligt känslan när vi åkte över Ölandsbron och andningen blev lite lugnare. Ja här vill man ju bo och återvända varje år. Till lugnet på solen och vindarnas ö. Jag älskar att det finns platser som helt talar till ens hjärta och ger en lite ro, Öland är definitivt en sådan plats för mig. Hoppas du har hittat dina hjärteplatser!
/Hanna  

    

tisdag 8 november 2016

Andlighet och stress

Både i mitt jobb och privat har jag den senaste tiden besökt städer runt om i vårt avlånga land. En plats, sevärdhet som jag fastnat för är att besöka är stadens domkyrka eller kyrka. På något sätt tycker jag att kyrkorummet ger mig så mycket. Det rustika pelarna, valven och basilikans form utstrålar trygghet och lugn. Och fast jag inte varit där förut eller utövar en kristen tro känner jag en inre andlighet vid besöket. Som en plats för eftertanke där stressen snabbt lämnar kroppen så fort man stigit in genom portarna. Som att tiden inte går lika snabbt så länge man befinner sig inne i kyrkan. Vid mina besök har jag suttit ner i kyrkobänken och bara låtit tankarna vandra i ungefär 30 minuter innan jag avslutat besöket med att tända ett ljus. Och dessa 30 minuter känns alltid så välbehövda efter att ha varit uppe i varv för att hinna till tåget tidig morgon, jobbat under resan för att sedan komma till en ny stad med fullspäckat schema kommande dagarna. Som kräver att man presterar och är på topp.


Strängnäs domkyrka

I fredags följde jag med min mamma på en konsert i Strängnäs domkyrka Thomas Di Leva sjöng tillsammans med en fantastiskt vacker kör som bjöd på så mycket kärlek, insikt och skratt. Efteråt var jag alldeles varm inombords. Den värmen jag kände det är andlighet för mig och det finns inget bättre botemedel mot stress. Och som Thomas sjöng du och jag är mirakel här, så varför inte göra det bästa av det! Stressa ner, njut av livet lite mera och älska tills hjärtat spricker.   
Och viktigast av allt umgås med de som du älskar när du kan och orkar och känner dig starkare.


För det är ju det som är så tråkigt om du är utmattad eller är på väg att bli att även det som är roligt är uttröttande och ibland slitigt som att bestiga Mount Everest  inombords och då gäller det att ta nya tag och hitta det som gör att man orkar igen. För mig är det tennisen, familjetiden och att planera mina tjänsteresor och större prestationer på jobbet noggrant så att det finns utrymme till återhämtning efteråt och att lägga in pauser för mig själv i vardagen både hemma och på resandefot.


Lunds domkyrka

Hoppas ni får en trevlig tisdag! Imorgon bär det av igen genom landet och förhoppningsvis hinner jag besöka en ny kyrka.
/Hanna 

tisdag 1 november 2016

Tankar kring stress och mat


Det första jag slarvar med när det blir för mycket stress är maten. Skippar frukost, dricker en massa kaffe, blir inte hungrig förrän jag blir vrålhungrig och stoppar i mig socker, skräpmat och min favoritsyssla småätandet. Vilket såklart blir en dålig spiral och mitt mående blir allt sämre plus att jag får dåligt samvete som skapar mera stress och trötthet. En trötthet som i korta perioder känns övermäktig. Sömn och mat känns då som bra början att få rätsida på. Och att kartlägga vilka måltider man slarvar med. I mitt fall är det frukost och lunch som är det svåra. Middag äter jag alltid med familjen kl 18 varje dag så där finns det en tydlig struktur. Men det andra målen och där i mellan slarvas det massor när jag är stressad. Därför har jag satt upp egna mål gällande mat för att tvinga mig själv in i strukturer trots stress i kroppen. Och för att påminna mig själv om hur viktigt det är att äta och äta hyfsat bra.

Mina mål när det gäller mat är:
  • Äta tre mål mat om dagen. Enkelt kan man tycka men när hjärnan går i hundraåttio och samtidigt är trött känns det ibland omöjligt att prioritera lunch för min del. Jag tänker hela tiden att jag äter senare och sedan blir det stress och då hinner jag inte med att äta som jag vill.
  • Planera och stukturera matinköp. Även planera in lunch på stan.
  • Ta med matlåda. Påminner mig om att äta och sparar tid (och pengar).
  • Sitt ner och ät. Ät inte på språng och i farten. Svårt att äta både bra och att komma ner i varv på språng.
  • Ta kontroll och ät färgglad mat för vitaminer och mineraler. Frukt och grönt.
  • Om det blir fel kommer en ny chans nästa dag.
  • Skriv matdagbok. En bra karläggning av hur och vad man egentligen får i sig.
Idag jobbade jag hemma och då brukar det hinnas med en hemmalagad lunch om den är enkel. Idag blev det zucchiniplättar som tar 10 minuter att fixa och är riktigt goda. Receptet hittar du nedan.

Zucchiniplättar med fetaost:
1 zucchini riven
1 ägg
1/2 pkt fetaost
3 msk glutenfritt mjöl
Smör till stekning
Gör så här: Blanda alla ingredienser i en skål, stek i varm stekpanna ca 3 minuter på varje sida, vänd när plätten fått fin färg. Servera med valfria tillbehör vi valde ekologisk hummus och sallad. Alla råvaror eko-reko!

Trevlig tisdag!
/Hanna



Boktips Vi var vargar av Sandrine Collette

  Det var länge sedan en bok verkligen greppade tag i mig men när jag började lyssna på Vi var vargar av Sandrine Collette var jag helt fast...