Midsommar 2019

Midsommar bjöd på strålande väder. Vi firande i sommarstugan som vi har på svärföräldrarnas fina ställe i skärgården tillsammans med familj, släkt och vänner. Vi åt en massa god mat, hade femkamp och mellan aktiviteterna tog vi salta bad i ett svalkande hav. Kvällen var ljumen och vi satt ute till strax innan kl 23 och sjöng, pratade och skrattade. Hade jag inte haft så ont i  axeln, armarna och händerna (troligtvis en inflammation) så hade dagarna varit helt perfekta.
Sommarkänsla de luxe!
/Hanna

Kvällar i juni och längtan efter ledighet

Varje sommar under semestern drömmer jag om ett lugnare liv. Ett liv mera lantligt där jag cyklar till affären, är i naturen mera än i stan och odlar våra egna grönsaker och har höns. Läser böcker och badar i havet. Bakar, lagar mat och hinner dofta, smaka och njuta. Lyssnar på musik, spelar spel med barnen och ritar. Ser på film och åker till biblioteket. Och skriver och ger mig själv tid för ordet. Sedan tar semestern slut och drömmarna lägger sig i dvala till nästa år. Men i år har drömmarna kommit tidigt redan nu i juni innan semestern. I helgen var vi i vårat sommarhus och jag tror att ingen av oss fyra ville åka därifrån för att landa i förorten samma kväll. Vi ville bara stanna där vid havet, i gläntan och se på himmelen och känna lugnet.

Det ljusa kvällarna i juni där molnen dansar på himlen, när jag vill stanna tiden och bara vara.

/Hanna

Boktips i juni Den lilla bistron i Bretagne

När solen värmer och kvällarna är ljusa har jag märkt att jag vill läsa böcker som gör att jag småler och blir varm inombords. Böcker som handlar om kärlek, mat och möten mellan människor. Det Nina George gör i denna bok är dock för mig ett nytt berättargrepp dels för att huvudpersonen är en äldre kvinna på över 60 år som levt med sin man i över 40 år men också för att allt är inte happy klappy. Utan i bokens början är allt ganska nattsvart. Författarens berättarröst är inte heller det jag är van vid melodin, beskrivningarna och människorna. Och kärleken till Bretagne, havet, ljuset och dofterna. Men det som fängslar mig mest är känslan av att åldras men på insidan vara samma person men lika mycket känslor, nojor och drömmar. Drömmar som man under sitt liv glömmer bort men kanske hittar tillbaka till och varje människas inre kärna.  

En fin bok om livet och hur man hittar sig själv, så otroligt läsvärd och den perfekta sommarboken.

/Hanna

Juni

Juni började bra med fint väder och många röda dagar. Även om det gör att i alla fall jag blir lite stressad på jobbet så är de så mysigt att få tid för att träffa vänner. På nationaldagen bjöd vi in till en lång lunch och lite krocketspel väldigt kul och dagen bjöd på många skratt både för vuxna och barn.
I trädgården växer det vi satte i pallkragarna så det knakar och jag finner sådan glädje och ro i att  avsluta varje kväll med en runda innan jag går och lägger mig. Så glad över att vi tog oss tiden, att odla äntligen! Potatisen och rädisorna har tagit sig allra bäst. Och snart kan vi nog smaka på det första jordgubbarna.
Vips sa det så hade vi haft avslutningar på alla aktiviteter och de blev dags för skolavslutning. Blir alltid så berörd på skolavslutningarna när jag tänker på att ännu ett år gott. Tänk nästa år har vi en ettagluttare och en femteklassare, men innan dess ska vi ha ett långt sommarlov. Även om min semester dröjer lite till. Trollungarna ska både vara med farmor/farfar och mormor/morfar innan dess på landet och i småstaden. Sommarens planer är ännu inte helt bestämda men en längre tid i sommarstugan och vid fjällen vi älskar ska det bli i alla fall. Längtar verkligen efter att vara i Jämtland nu. Att vakna i stugan där allt är tyst och att spendera dagarna på olika vandringsleder.
/Hanna


Trollungarna på skolavslutningen, så fint och nu är de verkligen sommar på riktigt. Sång, tal och fika summerade avslutningen i år. Vi firade efteråt genom att bowla lite senare på dagen, väldigt kul även om jag förlorade stort.



I trädgården växer grönsakerna så det knakar. Provade att ta upp en rädisa och snart måste vi nog skörda de har redan blivit ganska stora. Att vi lyckades odla lite i år i pallkragarna gör mig så glad.

Potatisen tar sig den också, så glad över att jag verkligen lyckades få ner lite olika grönsaker i de där pallkragarna något jag velat i flera år men tiden har inte funnits.