torsdag 28 februari 2019

Sportlov




Vi har sportlov barnen och jag och i år åkte vi inte till fjällen vi älskar. Mycket därför att sambon helt enkelt behövde jobba en del under veckan men också för att väderprognosen inte var så optimal och det är ganska dyrt för en familj på fyra med liftkort och skidhyrning m.m. Även om vi älskar att vara där i stugan i skogen med fjällen nära nära. Att åka skidor hela dagarna för att sedan komma till stugan basta, laga mat och spela brädspel. Skapar ett lugn i våran lite röriga familj med många viljor. Men men det kommer fler sportlov och förhoppningsvis med lite bättre förutsättningar.

Så vi bestämde oss för att vara hemma, åka till vårat sommarhus och göra kortare utflykter. Vi har gått i skogen, grillat korv, haft picknick på en utsiktsklippa och besökt Trosa. I Trosa besökte vi bokhandeln för att spana in bokrean. Vi kom därifrån med fyra böcker och jag måste erkänna att jag verkligen älskar känslan av att gå omkring i en klassisk bokhandel. Nöjda med våra inköp gick vi till Marsipangården för gofika. Jag valde morotskaka och en cappuccino medan sällskapet valde en hallongrotta och ett stort glas jordgubbssaft. Att sitta så i en supermysig miljö och bara prata kändes så lyxigt. Ingen stress och bara med ett mål att umgås. Vi pratade om fritidsaktiviteter, skolan, kompisar, spel och om hur det skulle vara att bo i en mindre stad. Läskigt tyckte sällskapet, underbart skönt tyckte jag. Besöket i den lilla staden längst ån avslutades med en promenad längst kajen medan solen gick ner så otroligt stilla och vackert. En fin eftermiddag tillsammans.

Nu ska vi fortsätta att bara vara det sista dagarna innan skolan och cirkusen är igång igen.
/Hanna



onsdag 13 februari 2019

Ett år sedan jag tog personlighetstesterna

Tänk det har redan gått ett år sedan jag och mamma hade det där samtalet då hon sa att jag kanske är en högkänslig person och skörstark. Ett år sedan jag gjorde det där testerna och fick rekordhöga resultat. Ett år där jag funderat mycket och läst mycket men också skapat acceptens med mig själv, vilket har varit det svåraste.

Att inte passa in i ramen alltid, att känna av någon stämning som påverkar mig, att bli ledsen av en kommentar även om själva orden inte var så farliga eller en känsla eller bara en blick. Men att också kunna känna glädje i små saker och stunder, ett leende eller ett glatt hej! Att acceptera att vissa platser, restauranger, människor och situationer skapar känslor. Att acceptera att det ibland blir för mycket och att vägen tillbaka kan vara snårig och svår när man velat passa in hela sitt liv men alltid känt att det inte riktigt fungerar.

Att energin tar slut men att den går att fylla på med små stunder av kärlek, vänskap och samtal. Att den går att fylla på med små stunder i ensamhet med en målarbok och färgpennor, en kaffekopp och musik, en god bok och att vara i naturen. Att sömn och mat är ett superviktigt bränsle som inte går att slarva med eller att stressa bort. Att balans i livet kommer i korta stunder och inte är beständig men att man får passa på att njuta när den infinner sig.

Ja det har gått ett år och jag är samma jag, fortfarande blyg i nya situationer, fortfarande orolig inför vad människor tycker/tänker, fortfarande nyfiken på livet, fortfarande glad ibland och ledsen ibland, bara lite klokare och med lite flera hjälpmedel i vardagen. Jag är och förblir jag och det är någonting fint med det!
/Hanna

söndag 3 februari 2019

Går det att vara influencer och miljöhjälte

Jag har noggrant följt debatten i media den senaste tiden gällande den artikel som Expressen publicerade den 24 januari "Kör över vårt folk, Löfven – klimatet måste räddas" bakom artikeln stod 87 stycken svenska influensers. Och visst har det i debattartikeln rätt om mycket även om det är ett väldigt tillspetsat språk vilket tyvärr kommer att leda till att fokus tas från miljöfrågan till andra frågor. Våra politiker och makthavare måste börja ta miljöhoten på allvar. Fakta finns och kunskap finns nu måste vi som land tillsammans med andra ekonomiskt starka länder börja att ställa om samhället till ett mera hållbart. Och vi måste öka takten.

Jag följer många av dessa influensers sociala medier och tycker att det de gör i mycket verkligen är inspirerande. Tillsammans bildar det opinion och har verkligen påverkat min attityd och mina handlingar till att äta mera vegetariskt, konsumera mindre och återvinna mera. Det jag matas med varje gång jag öppnar instagram har gett mig en kämparglöd. Men tyvärr måste jag säga att denna artikel gjorde lite det motsatta. Vi behöver inte provocera för att vinna mark sa min mamma när vi pratade om artikeln utan det vi behöver är att människor angagerar sig i politiken och skapar rätt förutsättningar att vi får reformer som gör att hållbara livsval primeras och kanske har hon rätt. Men var är då alla politiker som brinner för miljöfrågan och hållbarheten? Vart är alla specialister, forskare och entreprenörer som arbetar just med hållbarhet?   

Det finns också för mig en paradox i denna artikel och det är just att det är 87 st influensers som ligger bakom den. Personer som har som yrke att påverka vår livsstil. Som gör att vi drömmer om det där sommarhuset på Gotland och som visar upp den där perfekta ytan där man bara vill klättra rakt in i bilden och bli deras bästa vänner för att alla känns så härliga, varje miljö så vacker och livet så tillrättalagt. En dröm i vackra färger. Som visar upp samarbeten som det alla förklarar med att det står bakom varumärket och tror och delar varumärkets visioner. Som har ett yrke och en yrkesroll.

Influerare är i reklam- och mediesammanhang ett samlingsnamn för opinionsbildare och andra personer som uttalar sig i sociala medier och andra kanaler för att påverka attityder och handlingar hos läsare och följare med samma intressen.

Termen har bildats av den engelska motsvarigheten influencer ("påverkare"), som är vanligt förekommande även på svenska. Andra liknande begrepp är påverkare, opinionsbildare, trendskapare, trendsättare, förebild, motivatör och inspiratör.

Men min känsla efter att ha läst artikeln och efterspelen är att jag är trött. Trött över att hela tiden ta ställning, trött på att försöka göra rätt men det ofta blir fel. Trött på att någon annan ska säga till mig vad som är rätt eller fel i miljöfrågan. Trött på att känna skam när jag drömmer om att resa till solen eller så gärna vill köpa den där kjolen från Ellos som inte är i ekologisk bomull. Trött på att det just är influensers som leder upproret och trött på att vi tillsammans håller på att köra över den där hållbara gränserna.
/Hanna