Kavat, fantastiska skor, slavlöner i Bosnien

Jag har haft skor från Kavat sedan jag var liten. Som vuxen har jag fortsatt traditionen och handlat fina och bra skor i bra kvalitet från Kavat även till mina egna barn. Genom åren har det blivit en mängd skor från företaget som jag har trott står för hållbara och bra värderingar. Fram till att jag tittade på Uppdrag gransknings program Barnskofabriken. 

Programmet handlar om Kavats anställda på deras fabrik i Bosnien Hercegovina. Om fabriken som är toppmodern och väl utrustad med personal i toppklass, men som inte får löner att leva på. Jag besökte Sarajevo år 2008 på en arkitekturresa i fotspåret av kriget. Resan handlade om återuppbyggnadsprojekt och vad som krävs för att ett land och ett folk ska känna framtidstro och hopp. Om hur viktigt det är att bygga upp städer, samhällen och byar. Då 2008 hade man en lång väg kvar att gå och trots att jag tyckte att landet var fantastiskt både naturen, landskapet, arkitekturen och människorna som vi mötte så har jag inte varit tillbaka. Kanske påverkas jag mer av min resa ditt när jag ser programmet än vad jag skulle kunna tänka mig och tro men jag får direkt en dålig känsla av VD:s svar och på det sätt han väljer att svara på frågorna. Jag tänker ingen VD kan ha så dålig koll, vara så dåligt förberedd och så verklighetsfrånvänd så att han inte förstår vikten av att kunna leva och försörja sin familj på sin lön.

Att ett svenskt företag som skriver om föredömlighet och vikten av en god arbetsmiljö och bra arbetsvillkor i Sverige agerar på ett helt annat sätt på sin ägda fabrik i Bosnien. Hur är det ens möjligt? Hur kan man försvara att man tillverkar hållbara kvalitetsskor men att de anställda har slavlöner, är rädda och helt utan skyddsnät? Nej Kavat, gör om och gör rätt. Höj era fabriksarbetares löner så att det kan överleva, ingen förväntar sig att ni ska vara marknadsledande men med era värderingar borde ni i alla fall ge era anställda skäliga löner, övertidsersättning och betald semester. Och var transparenta utan att använda floskler om ni vill ha tillbaka era svenska konsumenter och köpare!

/Hanna

Att vara högkänslig när världen brinner

Kriget i Ukraina, kraftiga översvämningar i Australien och nya siffror på att utsläppen nådde historiska nivåer under 2021, är mycket att ta in. Det känns stundtals som att mänsklighetens undergång är nära. För mig som högkänslig med svårigheter att sortera alla dessa intryck, bilder, videor m.m. som sprids över världen känner jag att jag långsamt dras ner i ett mörker. Oron lägger sig som en filt och tankarna börjar gå runt. Tills det inte är hållbart längre att leva sina dagar i oro. Så för ett par dagar sedan tog jag en långpromenad i skogen, släppte fram gråten som fanns och bestämde mig för att begränsa intaget av nyheter och sociala medier till 1 gång/dag och att fokusera på det jag kan. 

Så nu ska jag fokusera på att: 

• Skänka pengar till organisationer som gör bra insatser utifrån mina förutsättningar
  
• Underteckna protestlistor
• Vara aktiv i mina val utifrån ett miljöperspektiv
• Bli ännu bättre på att leva hållbart  
• Prata mycket med mina barn om världsläget för att minska deras oro
• Konsumera nyheter mer sällan  
• Ta in det stora som händer men vara i det lilla och göra saker jag mår bra av som att läsa, baka och titta på mysiga filmer

/Hanna

 

Sportlov 2022

 

Vi tillbringade sportlovet i ett vintervackert Jämtland. Tyvärr så gjorde jag illa axeln första skiddagen och fick ordinerad vila nästan hela sportlovet. Övriga familjen lyckades dock susa ner för backarna och i längdspåren. Vi har haft en del dåligt väder när vi varit uppe på loven men i år var det ren vintermagi med snö, sol och lagom kallt. Att vara en familj på fyra gör ju rätt så lätt att det blir saker som skaver och just nu med en tonåring och två trötta föräldrar känns det verkligen som att vi inte alla drar åt samma håll, trots det fick vi många fina dagar. 

 

Att det parallellt pågår ett krig i Europa är nästan svårt att ta in. Jag minns så väl kriget i Jugoslavien som påverkade mina ungdomsår och hur vi välkomnade nya elever till skolan och pratade om kriget och vikten av fred. Med detta informationsflöde som vi har idag känner jag att det är superviktigt att vi pratar mycket med varandra hemma och att barnen får ställa frågor och reflektera. Så viktigt och så svårt. Jag hoppas så att detta krig kommer att bli kortvarigt och att man finner en väg fram i konflikten. Att medmänsklighet, trygghet, värme och demokrati vinner. 

/Hanna