Potatis och grönkål, lycka en söndag!

Efter ett mysigt dygn på landet återvände vi hem till förorten. Passade på att ta en tur i trädgården och med ens kände jag mig så rik. Skördade rikligt med potatis och grönkål till kvällens middag i långpanna. Önskar er en fin avslutning på helgen.
/Hanna

Stillsam morgon

 

Efter en helg med studier både lördag och söndag var jag ganska sliten i går kväll och tyvärr fanns tröttheten kvar i morse. Bestämde mig för då att ge mig själv tid idag innan ett viktigt möte och det gjorde jag. Gick ner till sjön som vi har i villaområdet och bara satt där på bryggan i säkert 10 minuter och tittade på omgivningen. Gräsänderna som simmade in mot stranden, det stora näckrosbladen, det mörkgröna vattnet och den grå himlen.  Efter gick jag upp på en utsiktsplats och avslutade min runda i motionsspåret. Kom hem nöjd efter att ha gått 6 km i lugnt tempo och kände efter att jag tagit en varm dusch mig redo för att möte måndagen och veckan. Ibland är det värdefullaste man kan ge sig själv en stilla morgon. 

/Hanna

Kläder: passion, slit och släng och miljöbov

Kläder har länge varit mitt dåliga samvete. Att ändra livsstil och konsumtionsmönster när det gäller mat och hygienartiklar va förhållandevis enkelt. Lika så att cykla och åka buss mer. Att semestra i Sverige och minska på antalet flygresor lika så. Att handla mindre prylar kanske var det allra enklaste för jag handlade redan väldigt lite inredningsgrejer och leksaker m.m. Men att minska på mina klädinköp har stundvis bara inte gått och det dåliga samvetet har växt. Jag älskar kläder, färger, former och olika material. Inte så att jag följer trender eller klär mig särskilt snyggt nej jag har en alldaglig klädstil det är bara det att jag har så svårt för att gå in i nya årstider utan att handla kläder som passar för det kommande vädret. Som nu i september då jag drömmer om fina cashmere- och ulltröjor i mustiga färger och marinblå eller vinröda manchesterbyxor. Jag kan bara inte låta bli den varma siluetten just nu (jag är precis lika hopplös när våren kommer och vill ha ljusa färger). Därför har jag hittat ett nytt system för ekonomin kring mina klädköp som också spar på miljön genom att den drar ner min konsumtion och ger långa ledtider vilket gör att spontanköp blir omöjliga.

Det nya systemet bygger på att jag inte får handla för mer pengar än det jag sålt kläder för. Än så länga har jag använt mig av en näthandel tjänst och vi får se om jag provar flera men jag är riktigt nöjd. Jag rensar min relativt stora garderob på kläder som jag inte använder längre och det får nytt liv genom återförsäljning. Jag förstår ju att detta inte är helt optimalt det bästa skulle ju vara om jag inte handlade någonting utan bara vid behov och då secondhand själv men jag har inte riktigt kommit dit ännu. Kanske gör jag det i framtiden. Ett nytt mål är också att ta kontroll över klädköpen och garderoben och inte låta impulserna styra. På så sätt minskar jag min konsumtion och mina avtryck. När det gäller barnens kläder tänker jag på samma sätt. En del av deras kläder går till gulliga kusiner och en del säljer jag vidare och det får finansiera kommande köp. I deras fall är det dock lite svårare då det i perioder växer så mycket. I andra fall är det enklare för att det går inte och längtar, trånar eller spanar i klädaffärer eller webbshoppar. Och självklart försöker jag handla nya plagg i ekologisk bomull eller återvunna material och som ska hålla länge. Helt enkelt slit och släng plagg måste bli hållbara plagg som går att ärva, sälja och återanvända.

På min klädlista inför hösten för nya klädköp står: 
2 par strumpbyxor
4 par strumpor
1 par manchesterbyxor 
1 cashmeresjal eller halsduk som knyter ihop garderoben
1 höstkappa eller lång parkas som går att ha över klänning och kjol
/Hanna

2 x kräftkalas

Vi har hunnit med två stycken kräftkalas i augusti och båda har varit supermysiga. Den första på landet med familj och den andra med vänner i förorten där vi bor. Jag äter inte så jättemånga kräftor så för mig är det tillbehören som gör det. Gillar dock det salta från kräftorna i kombination med god aioli, västerbottenpaj, några goda ostar, bröd och gärna en sallad. Att sitta tillsammans och prata, sjunga och skratta. I år drack jag en alkoholfri äppelcider till kräftorna och jag måste säga att det var en perfekt smakkombination så det kommer jag att välja som dryck flera gånger. Det fina med kräftskiva är gemenskapen det är som att man firar ett år till har gått samtidigt som man tackar av en fin sommar. Sedan jag blev känslig från gluten har jag dock fuskat lite med mina pajer men det blir gott i alla fall.

  

Hannas glutenfria västerbottenpaj med eller utan kantareller:

Glutenfri smördeg färdig

3 st stora ekologiska ägg

2,5 dl crème fraiche

3 dl riven västerbottenost

Gräslök och dill

Peppar

Två nävar stekta kantareller

Blanda ägg, crème fraiche och riven ost. Hacka örterna och häll i smeten. Peppra. Stek kantarellerna i smör och krydda. Bred ut smördegen förgrädda den inte då blir den för hård. Pensla kanterna med lite olivolja eller smält smör. Häll i smeten och kantarellerna. Grädda efter anvisning på smördegen. När kanterna börjar få färg lägg över folie och grädda tiden ut ca 20 minuter. Servera gärna med stenbitsrom, rödlök och smetana. Smaklig spis!

Jag hoppas att jag hinner med att äta kräftor i alla fall en gång till innan kräftkalassäsongen är slut!

/Hanna

Jakten på protein

I många samtal jag haft på sistone om att minska sin köttkonsumtion alt sluta äta kött helt har jag flera gånger fått kommentaren "men vi måste ju få i oss vårt protein?" och visst måste vi det men måste vi äta så mycket protein som vi tror. Livsmedelsverket skriver att en vuxen person behöver 0,8 g per kilo kroppsvikt och dag tex. om man väger 70 kilo ska man då (0,8x70= 56) äta 56 g protein om dagen. Ett ägg innehåller 13 g protein per 100 gram för att man ska få ett hum om mängden.
   I samma diskussion har jag också lagt märke till att man byter ut köttet mot andra industriella varor ofta som köttsubstitut och ofta gjorda industriellt med soja som huvudingrediens. Som mamma är jag tacksam för dess halvfabrikat produkter för det förenklar min vardag och jag vet att det minskat min miljöpåverkan markant utifrån att jag ersatt kött som livsmedel men jag kan inte låta bli att fundera på om all den här sojan är så bra för miljön eller för oss människor? Vi vet att en del av den här sojan växer i Sydamerika och att man där skövlar värdefull regnskog för att öka produktionen av soja. Vilket då gör sojan till en riktig miljöbov och många vegetariska livsmedelsproducenter inte skriver ut var deras råvaror kommer ifrån. Vilket är bekymmersamt när man som konsument bara vill göra rätt.
   Menar jag nu att alla ska skippa sojaprodukterna och gå tillbaka till köttet nej absolut inte det jag vill få fram är bara att det är inte så lätt och det är inte hopplöst heller vi behöver bara lära om och göra rätt. Och om vi äter sojaprodukter i ett led till vegetarisk kost någon dag i veckan är inte det någon fara men vi ska kanske inte äta det fem gånger i veckan. Vi måste kanske äta så varierat att ingen produktion blir ett hot mot miljön.
   Vi måste kanske också titta på hela dagen matintag och se vilka proteinkällor vi får i oss under dagen som baljväxter, nötter och nötsmör, quinoa, bönor, edamame, kikärter, chiafrön, sesamfrön och solrosfrön. Alla dessa proteinstarka råvaror som vi kan äta mera av och som är bättre för miljön.
   Komplexa frågor kräver komplexa svar sa en professor till mig en gång i tiden och visst är det så att ha helhetsbilden för vad som är bäst är svårt men en sak är fakta och det är att ska vi minska på vår negativa påverkan på miljön måste vi stanna upp tänka cirkulärt, hållbart och göra val som är bättre för miljön. Och vi måste alla hjälpa till för vi är katastrofen, här och nu och varför då inte börja med vad vi äter som har i Sverige 1/3 av hushållens klimatpåverkan.
Min slutsats är att vi behöver protein men att vi kan få i oss det på så många sätt och att äta en vegetarisk kost idag innebär inte att du äter för lite protein per automatik. Så läs på och gör aktiva val.
/Hanna

Landat mjukt i augustis sista dagar

Vi har landat mjukt i augustis sista dagar. Vi har badat i sjö och hav. Njutit av att sommarvärmen kommit tillbaka. Vi har träffat vänner och familj, tankat värme och glädje. Vi har plockat två korgar med kantareller och karl johan som blev en riktigt god pasta till middag samma dag. Vi har avslutat kvällarna på altanen när solen gått ner.

Ja vi landade verkligen mjukt och jag hoppas att vi kan behålla den känslan länge in i september.

/Hanna

 

Att landa i augusti

Tänk att en månad kan bjuda på så många blandade känslor. Lugn, glädje, kärlek, pirrighet, lite oro och lite skav. Summering av sommaren som gick väldigt fort i år utan att vi hunnit med eller gjort så särskilt mycket. Vi har varit på vårt landställe vid havet, ätit långa frukostar, spelat pingis, ätit glass och badat. Gjort små utflykter med båten. Druckit en massa kaffe. Spelat spel. Gjort en utflyt till Stendörrens naturreservat. Jag har fyllt 40 år och vi har varit i Jämtland och vandrat. Ja känslan är att semesterdagarna bara har rullat på. Skönt det också men lite utan reflektion. Vi har varit i dagarna och vilat mycket.


Nu är vi tillbaka och hösten känns verkligen i luften och vemodet i bröstet även om det denna höst blir lite annorlunda för mig, jag ska nämligen gå på en folkhögskola i höst och skriva. Det ska bli så otroligt roligt och känns lite läskigt också. Det har varit en dröm men precis som drömmar är så kan det ju ibland vara som roligast just när det är en dröm. Varken mera eller mindre. Så hösten kommer att fyllas med jobb och skola 50/50. Jag har inte studerat sedan barnen kom år 2008 så det känns lite extra pirrigt. Som en extra satsning på mig själv. Så mina förhoppningar på hösten är att den kommer att fyllas med:

• Skrivande
• Roliga jobbprojekt (vet redan två som känns lite extra kul)
• Tid för vänner
• Tid för att vara i naturen
• Tid för att vara i köket, baka och göra vegetariska grytor
• Tid för massa mys med barnen då sambon kommer att vara på vift mycket så kan det ju vara ibland.
• Tid för mig själv och för att reflektera.

/Hanna

Boktips i augusti "Inte för nära" av Colleen Oakley

Jubilee har en ovanlig allergi, hon är allergisk mot människor och beröring hud mot hud ger henne inte bara eksem utan kan göra att hon får en anafylaktisk chock och dö. Hon har därför isolerat sig i sitt hem och lever sitt liv utan kontakt med människor. Hon flyr in i litteraturens värld och böckerna blir hennes trygghet. Men så dör hennes mamma som finansierat Jubilees undangömda liv för omvärlden och hon tvingas ut för att hitta ett jobb. Hon blir erbjuden en tjänst som bibliotekarieassistent i stadens lilla bibliotek av en gammal klasskompis.

Eric brottas med sig själv, som pappa och exman har det inte gått så bra och nu har han adopterat sina bästa vänners son Aja efter att det omkommit i en olycka. Aja som han inte lyckas komma nära eller har förmågan att få att öppna upp sig. Nu har det flyttat tillfälligt till den lilla staden för Erics jobb men det är inte så lätt.

Av en slump möts det tre på biblioteket och Jubilee når Aja som igen annan och en vänskap växer sig allt starkare.

Colleen Oakley har lyckats skriva en feelgood bok som inte bara känns charmig och varm utan äkta. Hon har lyckats beskriva livet där allt inte är enkelt men det finns utrymme till förändring och om man vågar utmana sig själv i mötet med andra. Hon beskriver vänskap på ett sådant fint sätt utan att beskriva det allt för självklart. Och har förmågan att beskriva hur kärlek och sorg ofta ligger så nära varandra. En bok som lämnar sådan värme i hjärtat och som stannar kvar länge efter att man läst klart. Passar perfekt att läsa i augusti när semestern känns långt borta och ekorrhjulet nära.

/Hanna

Jämtland i mitt 💛

En vecka i Jämtland va precis vad denna nyblivna 40-åring behövde. Vandra på fjällen, tälta, plocka hjortron, bada i tjärnar och unna sig ett dygn på hotell i Åre. Jämtlandsfjällen är så otroligt vackra och där finns både det svårtillgängliga och det tillgängliga naturområdena. Min sambo är en av det erfarna vandrarna och väger upp min okunskap och det känns alltid så tryggt på fjället med honom. Han väljer leder och vandringar som passar hela familjen perfekt och vi får verkligen den där naturupplevelsen vi alla suktar efter och varken barnen eller jag bryter ihop (inget tjat och gnat från trollungarna med andra ord, inget jag orkar inte eller är trött). I år valde vi vandring varannan dag och utflykter där emellan. Vilket visade sig vara perfekt när vädret var lite ostadigt och vi slapp både regn och åska som kom när vi tryggt satt i bilen på väg till utflyktsmål eller på väg hem till stugan.  

Veckans bästa upplevelser var:

• Vandring och tältning på Hottögsfjället. Så otroligt vackert när man passerat trädgränsen och belönas av utsikt som sträcker sig så långt ögat kan nå över fjäll, sjöar och skogar. För mig en av det finaste upplevelserna på alla våra vandringar.
• Kretsloppshuset i Mörsil. Så mysigt och fint lunchställe med växthus, höns och en blommande trädgård. Den ekologiska lunchbuffén var både vällagad och god. Favoriten som jag kommer att kopiera hemma i höst var coleslaw med broccoli, äpple och russin, ljuvliga smakkombinationer om man som jag älskar frukt och grönsaker tillsammans.
• Vandring till Nulltjärnen från Vålådalens fjällstation. En lätt vandring där vi som familj hade många fina samtal på vägen innan vi kom fram till Nulltjärnen med sandstrand och kristallklart vatten. Trollungarna badade över 40 minuter och ville aldrig gå upp.

För mig känns Jämtland alltid lite som att komma hem och som att min andning blir lite lättare och jag hoppas vi ses igen redan till vintern. Helst skulle jag vilja åka upp en helg redan i oktober och bara vara men det känns som att det kan bli svårt då kalendern snabbt fylls på. Tack Jämtland för ännu en fin semestervecka nu ska vi landa en vecka hemma i stan innan allt drar igång igen.

/Hanna

Att fylla 40 år

Så kom då dagen som jag haft så mycket ångest hela våren inför. Inte så mycket för själva dagen utan mera milstolpen i livet. Summeringen av tiden och åren. Jag har känt mig rätt så gammal. Tittat på andra 40-åringar och tänkt att det ser ut som 30-åringar medan jag känner mig som 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag har känt mig rastlös och lite sliten i mig själv samtidigt som jag har haft en del saker i kroppen som har utretts med mer eller mindre goda resultat. Det har sammantaget känts som jag har en kamp mot klockan på något underligt sätt samtidigt som jag i det stora har mått bra, trivts på jobbet, familjelivet funkar, älskar kören och är så tacksam för det jag har.
Sedan vaknade jag på 40-årsdagen och kände mig precis som vanligt. En fin sommardag när solen skiner, värmen värmer och familjen är glad. Barnen är nöjda, riktigt fin frukost är framdukad och det där med att fylla 40 år känns inte så viktigt men det runt om kring är viktigt. Att få vara med familj. Skapa tillfällen för nära och kära. Dela måltider, historier och skratt. Ha sitt sammanhang och sin kontext. Så jag är så glad över att jag samma dag bjudit in till en mindre fest för mina föräldrar, svärföräldrar, lite släkt och mina närmsta vänner. Att fylla 40 år blev inte ångest utan det blev just en dag med massa fina nya minnen omgiven av människor jag älskar och ett kalas som avslutades med fyrverkerier över fjärden och lycka i bröstet!

 

Boktips "Sonjas sista vilja" av Åsa Hellberg

"Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna låg utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna. Hon hade inte planerat att dö mitt i Farsta centrum, men om hon vetat att det var där det skulle ske hade hon inte haft något emot det."

Ja så inleder Åsa Hellberg den romantiska feelgood boken Sonjas sista vilja om vännerna Sonja, Rebecka, Susanne och Maggan. Och snabbt kommer historien igång utifrån ett testamente som skakar om alla tre och tvingar vännerna att börja leva på riktigt och hitta tillbaka till sina bättre versioner av sig själva. Maggan i Paris, Susanne i London och Rebecka på Mallorca. Och visst möter vännerna på kärleken också men på ett finurligt och komiskt sätt. Jag finner mig själv småle lite då och då och ibland till och med skratta. Stundtals blir jag också lite avundsjuk, deras vänskap beskrivs på ett sådant fint sätt och det är så nära varandra i allt. Öppna mot varandra, deras känslor och deras viljor. Författaren beskriver kvinnlig vänskap när den är som bäst helt enkelt och har ett språk som både driver en framåt och skapar komik. En underbar bok att läsa på semestern även om jag lyssnat på den till och fram jobbet och om kvällarna denna vecka.

/Hanna