Idag är det internationella kvinnodagen och jag sitter hemma och jobbar och lyssnar på olika poddar. Stannade extra mycket i tankarna när jag lyssnade på "En underbar pod" med Clara och Erica och dagens avsnitt om det olika kvinnorollerna/kvinnotyperna. Känner att jag är glad och stolt över hur långt vi kommit men samtidigt blir jag ledsen över att vi inte kommit så långt som vi kanske tror och att möjligheterna vi kvinnor har skiljer sig så i världen.
Tänker också på hur kvinnorollen var för 70 år sedan i Sverige när min mormor växte upp. När hon åkte efter att ha blivit gravid som ogift och ensam tog sig från den jämtländska byn till Stockholm. Där hon jobbade med att städa, gifte sig med en man som gick på sjön och fick många barn trots att hon inte var den typiska bullmamman som höll rent hushåll, bakade småkakor, rullade köttbullar och strök söta barnklänningar. Utan helst ville ha röda pumps, röka en cigarett och dricka en kopp kaffe.
När jag fick barn var jag livrädd för att inte lyckas bra som mamma och trots att min sambo och jag är hyfsat jämlika har jag väldigt höga krav på mig själv och trots att det är år 2017 vill jag ha ett fint och rent hem, kunna rulla köttbullar, baka småkakor och laga kläder som gott sönder. Jag vill också få samma lön som mina manliga kollegor, kunna jobba deltid utan att folk ska döma och säga att jag hamnat i kvinnofällan och gå hem från bussen när mörkret lagt sig utan att vända mig om när jag hör steg bakom ryggen. Och vet ni jag vill också kunna färga ögonbrynen, köpa nya kläder och skratta med mina vänner som jag älskar. Och uppfostra mina söner till att vi är alla lika värda och att man ska respektera andra oavsett kön, ålder, hudfärg och etnicitet. Och att se till att det ska bli snälla, goda människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar