I helgen ville jag bara stanna tiden. Vädret och lugnet där i stugan vid havet blev en stor kontrast till vardagen med jobb, skola, aktiviteter, handling, städning och matlagning. Inte för att det inte behövs handlas, laga mat och städas där i stugan vid havet utan allt känns mera överskådligt och lustfyllt. Vi handlade på vägen ut och direkt när vi kom tog jag ett varv med dammsugaren. Efter det la sig lugnet. Jag gick en långpromenad i skogen och hittade svamp. Lyssnade på ljudbok och läste tidning. På kvällen åt vi hemmagjord pizza och på söndagen bara njöt vi av ännu en ledig dag. Löste Sudoku på bryggan med en kaffekopp bredvid. Åt rester till lunch från fredagens middag. Gick en promenad i solen och spelade lite pingis med tonåringarna. Ja bara mös. Samtidigt hade jag rejält med söndagsångest. Någonting som nu har återkommit efter en längre period helt utan. Försöker att ta till verktygen jag lärt mig men lyckas inte riktigt bli av med trycket över bröstet.
När vi kommit hem till förorten åt vi spagetti med köttfärssås och tittade på Netflix, De blå zonernas hemligheter. Serien om platserna där människorna som lever blir äldst i världen. Väldigt fascinerande och även om jag tar serien med en nypa salt tror jag att vi människor mår bättre och får bättre livskvalité om vi försöker leva mer som de beskriver. Vi arbetar med kroppen och rör oss mycket, att vi även har rörselseglädje som lekar och dans. Att vi lagar mat från grunden och mera vegetarisk kost där kött inte är en huvudråvara. Har mycket tid för gemenskap, samtal och skratt. Försöker att inte stressa så mycket och vilar när tillfälle ges. Och att vara ute i naturen varje dag och tanka frisk luft och solsken. Helt klart en sevärd serie som väcker samtal vid middagsbordet och många funderingar.
/Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar