För fem år sedan tappade jag tron på mig själv och den prestationsinriktade självkänslan jag hade dök i botten. Jag befann mig i en arbetsgrupp där mina kunskaper och mitt arbetssätt helt plötsligt blev en belastning och jag fick en ny chef som inte tyckte att jag passade in. Tyvärr förstod jag det inte då utan istället försökte jag att visa upp så goda resultat som möjligt och jobbade ännu hårdare vilket bara ledde till en dålig spiral och tillslut gav jag upp. Slutade på ett jobb jag tidigare älskat i så många år och med en självkänsla som fått sig en törn. Min bristande självkänsla under de sista åren ledde till oro och stress och rädslor för att pröva nya saker, besöka nya platser och situationer och min grundtrygghet var som bortblåst.
För lite mera än tre år sedan började jag på ett nytt jobb med nya arbetsuppgifter och nya kollegor. I arbetsbeskrivningen ingick det att resa och det har varit så nyttigt och lärorikt för mig att behöva utmana mig själv. Jag har blivit tryggare och vuxit med uppgiften.
I höstas tyckte jag att det var dags att utmana mig själv lite mera privat. Jag har ju sedan tre år tillbaka börjat spela tennis men det behövdes någonting mera. Jag anmälde mig till en alla kan sjunga kör. Då visste jag inte att terminen skulle avslutas med en konsert för då hade jag nog aldrig anmält mig. Att gå till repen har varit lite kämpigt och jag har vacklat många gånger innan samtidigt som det varit urkul när jag väl kommit dit. Att få sjunga har ju varit så kul. Sedan kom den konserten med stormsteg och jag ville bara dra mig ur. Intalade mig själv att man behöver ju inte vara med och terminen har ju varit superkul. Familjen tyckte dock att det var väl klart att jag skulle vara med. Så till slut anmälde jag mig till konserten.
Genrepet kom och jag var så nervös att jag tänkte att det kommer aldrig gå jag får avanmäla mig. Jag svettades och var kall och varm om vart annat, magen var i uppror, huvudet kändes som att det skulle sprängas och panikkänslorna var många. Men jag stod där på genrepet och sjöng min stämma och jag gjorde det samma på konserten trots alla känslor. Och efteråt kände jag mig så glad och stolt jag gjorde det, jag fixade det och jag litade på mig själv!
/Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar