Liten tvåa med potential
Liten tvåa med potential är den första delen av tre om familjen Bergendahl som Camilla Davidsson har skrivit. Vi får följa med Sofia som köpt en lägenhet på Östermalm och jobbar med investment banking. På ytan verkar hon ha det perfekta livet, hon är ung, framgångsrik med snygg pojkvän och vänner. Men när man kommer lite närmre karaktären inser man att hon jobbar med sviktande självförtroende, begynnande utmattning och ständig huvudvärk. Att hon lever sitt liv utifrån andras främst hennes pappas förväntningar och att det är dessa som ligger till grund för hennes livsval. Så träffar hon Arvid som ska renovera hennes lägenhet och ställer allt på enda. En feelgood bok med flera bottnar där vi som läsare får genom Sofias ögon komma in i familjen Bergendahl. Språket är okomplicerat och flyter fram i lagom takt och jag som läsare vill veta mer om familjen. Få veta hur deras familjeliv formats och vilka relationer de har till varandra.
I fikonträdets skugga
Följer vi Susanne som är Sofias mamma. Hon står ensam efter skilsmässan med Lars och alla deras gemensamma grejer det köpt under åren tillsammans tynger ner hela hennes existens. Villan i Bromma har sålts och de två vuxna döttrarna har sina egna liv. Till en början står Susanne rådvill den lilla lägenheten på söder som hon tillfälligt hyr rymmer inte det gamla livet och alla sakerna måste förvaras någonstans. Hon flyr till den ärvda mjölkbutiken på Gotland och av en slump börjar hon med en gårdsloppis. Där träffar hon den tysta och lite sura grannen Leo som gärna köper böcker och håller sig lite för sig själv. Tycke uppstår men är Leo inte för lik Lars när allt kommer till kritan och vill Susanne verkligen öppna upp sig för någon igen. Fint om att hitta mogen kärlek och våga välja med hjärtat utan att förändra sin person, sina värderingar och att ta ut den livsriktning men vill ha.
Under samma himmel
Leo och Susanne vill olika saker och drar åt olika håll. Hans liv med rikedom och högt tempo skrämmer både honom och henne. Och så den där boken han ska skriva utan att orka vara ärlig mot sig själv, exfruarna eller sina barn, kommer han inte vidare. Varför ska han skriva den där boken? Och vad gör han ensam i Åre? I under samma himmel får vi lära känna Leo. Se vilka livssituationer som format honom och veta varför han ständigt flyr sina känslor trots att han passerat 60 år. I mitt tycke den sämsta av de tre böckerna. Leo känns tyvärr inte så intressant som karaktär och jag hade velat veta mer om Susanne, Sofia och Arvid och Lovisa. Allt faller lite platt även om jag vill tro att Susanne och Leo ska finna varandra igen.
/Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar