Tänk nu har han fyllt fem år. Han som föddes med ljust fjun på huvudet och en isande blå blick. Som man kände redan från början var sin egen och skulle bli ett äventyr som var den pusselbiten som saknades hos oss i vår familj.
I söndags hade vi släktkalas för att fira honom så vi bjöd in på brunch och fika för det allra närmsta. Brunchen bestod av bröd och pålägg, en sallad med rödkål och salta mandlar, pannkakor med sylt, frukt och smoothie. Lagom och det flesta ingredienserna var ekologiska. Till fikat blev det marängtårtor och vetelängd, affärsbakad. Tyvärr var varken vetelängden eller marängbottnarna ekologiska det fanns helt enkelt inte. Gästerna verkade nöjda och vi mös av att umgås med familjen. Bara att höra allt skratt och bus värmde hjärtat. Så mycket lek. Precis så ska ett kalas vara. För oss vuxna gavs det tid för umgänge vilket också är viktigt. Att få sitta ner och prata. Stämma av nuläget i livet. En fin söndag som värmer hjärtat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett besök i Tåkern
Jag har varit ett par dagar med jobbet i Östergötland för verksamhetsplanering. Och vilka dagar vi fick. Hösten är verkligen otrolig...
-
Ingredienser 4 personer: 3 morötter 2 små lökar 1 palsternacka Spiskummin Torkad ingefära Torkad chili Kanel Salt Peppar Krossade tomater 3...
-
Precis som mina barn gör så växte jag upp i en av Stockholms södra förorter, Bagarmossen. En klassisk förort utbyggd under en tid då man sta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar