Firat en 17-åring

Vi hade planerat för ett stort kalas i helgen men dagen innan fick sambon flunsa och planerna fick kastas om. Kalaset ställdes in och tonåringen gick på bio med flickvänen. Klokt att hålla sig borta från sjukstugan säger jag som är lite åt det hypokondriska hållet. När väl födelsedagsdagen kom den 26:e mådde sambon bättre och vi firade med extra god lunch och prinsesstårta. 

 

Att 17-åringen nu är på sin första resa till Warszawa med kompisar känns så stort. Som mamma svämmar hjärtat över av kärlek över den han har blivit och utvecklats till en riktigt fin kille men jag är ju lite partisk. Han är så jordad, trygg i sig själv, har utvecklat sina egna intressen och fått riktigt fina vänner. Han presterar bra i skolan för att han vill och har fokus på sin framtid. Ja som sagt hjärtat svämmar över. Nu går vi in i en höstlovsvecka där jag delvis tagit ledigt så vi får se vad vi hinner hitta på för kul!

/Hanna 

 

Söndagsbio Tre väninnor

 

Då övriga i familjen hade egna planer i söndags hamnade jag i det ovanliga senariot att ha tid för att hitta på någonting på egen hand. Konstigt nog tänkte jag direkt på att boka in att gå på bio. Jag har inte varit själv på bio på 17 år. Innan barnen gick jag ofta själv på bio. Jag har alltid älskat film och är verkligen allätare av genrer gillar både action, komedi, drama, skräck, science fiction, dokumentär och fantasy. Jag gillar själva berättandet, bra dialoger och välbyggda karaktärer. 

Valet föll på att se en fransk film på biografen Victoria, mest för att miljön där känns trygg och klassist vacker och att filmsalarna inte är allt för stora. Tre Väninnor av Emmanuel Mouret är en kärleksfull komedi om det tre vännerna Joan, Rebecca och Alice. Som är mitt i livet och väljer att stanna upp och reflektera över sina relationer till männen de älskar eller tidigare älskat och till varandra. Och ställer sig själva och varandra stora frågor som, hur skyddar man sitt hjärta och kan man i en relationer verkligen skydda sitt hjärta eller andras hjärtan? Filmen är helt dialogdriven och miljöerna vardagliga vilket ger mig ett sådant hopp och känns stundtals vackert. De tre vännerna är naturligt vackra vilket också skapar en närvaro. Hollywood med sin perfektion är långt borta. Ett perfekt val en oktobersöndag. Och jag kommer defenitivt att gå oftare på bio själv!
/Hanna