Våran lilla stora kille

 

För lite mer än en vecka sedan fyllde vår lilla stora kille 9 år. Han drömmer om att få en egen hund, bo på en bondgård och ha en egen minikyl fylld med Risifrutti och Pucko. Framtiden lär visa hur det går med dessa drömmar. Han älskar semlor och pappas kanelbullar. Så den snälla pappan bakade och fixade det inför lördagens minikalas med två av småkusinerna. Till middag skulle det vara tacos och det blev också gott. En fin lördag som ingav värme och kärlek i dessa tider. Och semlorna ja de var urgoda!

/Hanna  

Odlingsåret 2021 börjar nu

Igår beställde jag årets första fröer och tog det första steget mot odlingsåret 2021. Innan jag la beställningen funderade jag på och summerade hur det senaste odlingsåret gått. 2020 var ju ett år då vi var hemma mycket och hade tid för att vattna, rensa ogräs och ha tillsyn dagligen. Troligtvis kommer detta året bli relativt likt. Förra året försökte vi oss på ett par grödor som inte alls ville gro i vår lerjord bl.a. spritärtor och morötter ville sig inte alls och inte heller kinakål som blev äten direkt. Vi gjorde också några lite större investeringar med inköp av två nya vinbärsbuskar och investerade i tre rundlar för blommor mest perenner, som jag hoppas kommer att blomma fint även i år. 

Några av våra givna favoriter är örterna basilika och persilja och grönsaker som olika typer av tomater som vi plockar och äter som smågodis. Nytt för i år blir vårlök, fänkål och mangold och det ska bli så spännande att se hur det går. Finns det något godare än en fänkålssallad eller mangold fräst i vitlök, mums vilken matsommar vi kan få. 

Fröerna jag beställde blev: 

• Basilika
  
• Persilja
• Busktomat
•  Grönkål  
• Kruktomat
• Mangold
• Sötfänkål
• Vårlök 

/Hanna

Ny-gammal sekretär

Att handla mera vintage och secondhand har blivit allt mera viktigt i min resa mot ett mera hållbart liv. Blev därför så glad när jag hittade denna sekretär från 50-talet på Fruängensretro. Jag har varit i behov av ett eget hemmakontor nu under corona men inte velat handla något nyproducerat. Och nu står den där! Liten och nätt, i superfint skick och min egna plats för att arbeta, skriva och rita! 

/Hanna

Mina mål får 2021

När jag började blogga efter att vi fått vår första trollunge för tolv år sedan la jag otroligt mycket fokus på mat. Vad vi handlade och åt? Vilka bekämpningsmedel och andra gifter vi fick i oss. Hur vi skulle kunna välja ekologiska livsmedel utifrån vår budget och livssituation och förbättra våra livsval och i längden  hälsa. Nu tolv år senare handlar livsvalen om så mycket mer både i stort och smått och mina mål har gått från att konsumera ekologiskt till att få till en mera hållbar livsstil. Jag tror och hoppas på att vi är många som gjort den resan och gör den parallellt just nu i och med hur medvetna vi är, pålästa och den kunskap som vi idag har tillgång till. Sedan har såklart Greta-effekten också bidragit och i stort hoppas jag att politiken verkligen arbetar stenhårt för att Sverige ska uppnå våra miljömål och miljömålssystemet. 

"Miljömålssystemet består av ett generationsmål, 16 miljökvalitetsmål samt ett antal etappmål inom områdena avfall, biologisk mångfald, farliga ämnen, hållbar stadsutveckling, luftföroreningar och klimat. Sveriges miljömål är det nationella genomförandet av den ekologiska dimensionen av de globala hållbarhetsmålen". Kopierat från https://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/

Men jag tänker att vi alla måste ställa om och bidra inom olika områden för att politiken ska få någon genomslagskraft. Så mina mål för i år är i stort och smått: 

1) Se över min konsumtion av prylar, saker och kläder. Rensa, skänka och sälja. Målet är att inte handla mer än vad som är ytterst nödvändigt. Och se om det går att handla secondhand det som är nödvändigt. Jag måste dock erkänna att jag tillhör de människor som har en väldigt stor garderob och nog egentligen inte behöver någonting alls för min egen del de kommande 10 åren men har ju två trollungar som växer så det knakar och syskonbarn som fyller år osv. I målet ingår också att rensa ut både från småbarnsåldern men också för att jag upplever att alla saker tynger mig allt mer. 

2) Min konsumtion av livsmedel från andra länder och svenskt kött. Jag älskar avokado och tomater men förstår att dessa långa transporter sliter på miljön och inte funkar trots ekologiska varor. Inte heller att äta industriellt kött. Produktionen måste dras ner för att rädda klimatet och jorden. Allt hänger ihop och nu har vi människor gått för långt. Hanteringen är dessutom på många håll fruktansvärd och går inte att lita på. Så jag kommer nu att minska familjens konsumtion ytterligare (tur att det är jag som storhandlar då alla i familjen inte är lika glada) och fokusera på viltkött när vi ska unna oss denna lyxvara som kött är. 

3) Se över mina abonnemang och granska den bank och det sparande som jag valt. När jag tänker på abonnemang tänker jag på hur viktigt det är att välja grön-el. Vi har installerat bergvärme men behöver ta ett större grepp kring vår energiförbrukning. Och mitt sparande. Jag vill inte att det slantar som jag sparar i fonder går till verksamheter som inte är hållbara utan tvärtom vill jag att mina slantar gör nytta. 

/Hanna 

 

 

En viktig dokumentär för att förstå corona-pandemin men också kommande pandemier

Igår såg barnen och jag kanske årets viktigaste naturdokumentär av David Attenborought tillsammans med en rad forskare och experter. I dokumentären förklarar experterna sambandet mellan hur vi människor skövlar, exploaterar naturen och massutrotar djurlivet vi alla är beroende av och vilka konsekvenser som uppstår. Både i havet och på land. 

En tydlig och bra förklaring på varför pandemier uppstår och hur vi människor måste ställa om och sluta konsumera som att det inte finns någon morgondag. Vid en sektion av dokumentären blev barnen väldigt ledsna, frustrerade och arga på hur tjuvjakten bedrivs och hur stor den verkligen är och hur många djur det är som mister sina liv. Många frågor kom upp som varför är det inte högre straff för tjuvjägare men också för det som importerar, säljer och köper dessa slaktade djur och deras kroppsdelar. Och jag kan bara hålla med om det vilda djuren bara består av 4 % av jordens djurliv behöver hårdare lagar upprättas. 

Att dokumentären avslutade men att berätta om bergsgorillorna gav hopp på ett fint sätt. Se denna viktiga naturdokumentär ni också och fundera på vad kan just du göra!

 

Attenborough och massutrotningen

Julen 2020

Vi firade julen i det lilla sällskapet i år och det var mysigt det också. Har lite svårt för julens kravfyllda närvaro som kräver att allt ska vara så fint, mysigt, gott och härligt. Med tindrande ögon och det bästa julklapparna. Är alltid lite slutkörd lagom till jul och i stort behov av vila. Vet att jag dock delar den känslan med många och det gör det alltid lite lättare. 

 

Corona bjöd på nya utmaningar och julen blev lite slimmad både på antalet nära och kära vi träffade men också på mängden julmat, gottis, julklappar och aktiviteter, vi kunde preppa och genomföra. Det bästa tycker jag brukar vara förberedelserna mot jul. Att få besöka julmarknader, lyssna på julkonsert, äta julfrukost med morfar och att få leta efter just det där julklapparna man tänkt sig. I år blev det inte så utan vi har fått bygga upp den känslan hemma och digitalt. Men julafton kom ju precis som vanligt.

 

Vi började med grötfrukost hos min syster och hennes barn, en av det få familjer vi valt att träffa under pandemin och det sköna är att hon precis gjort samma val och valt oss. Där åt vi risgrynsgröt, fikade med gottis och delade ut julklappar. Mysiga timmar som gick i en rasande fart. På vägen tillbaka till sommarhuset stannade vi och tittade på när solen gick ner över en glittrande sjö. Så fantastiskt vackert och vilsamt. 

 

När vi kom tillbaka till vår stuga blev det Kalle Anka, julbord och flera julklappar. Kvällen avslutades med brädspel och nöjda trollungar. Det enda vi saknade var en vit jul men som tur var regnade det inte i alla fall.

 

Jag hoppas att ni alla fick en fin jul och är vid god hälsa och gott mod! Nu laddar vi om inför 2021!

/Hanna

Första jullovsveckan

 Vi inleder jullovet på lite olika sätt i familjen. Jag med att jobba och det andra tre med att vara lediga, titta på film, spela tv-spel och mest fika. Försöker få dem ut på promenader men det går sisådär. I helgen lyckades vi i alla fall fånga en strimma solljus på foto, hör inte till vanligheten denna december. 

 

Vi inhandlade och klädde julgranen i helgen också lite tidigare än vanligt då vi behövde piggas upp lite och maxa julkänslan. Jag har helt gått på linjen i år att man måste pyssla, baka och pynta för att känna julkänsla. Så det har vi gjort. Igår gjorde vi Pärlans vaniljkola med havssalt blev väldigt smarrigt och första gången vi inte fick en stenhård kola! Åt också ett minijulbord hemma i fredags med en rad gosaker tyvärr blev vi väldigt mätta väldigt fort men det var bra att träna lite innan självaste julafton.

 

Denna vecka blir lite spretig men det känns som spretiga tider så så får det vara. Nu håller jag bara tummarna på att det sista julklapparna hinner levereras innan julafton, svettigt värre. Jag antar att jag inte är ensam om att ha beställt hem klappar till denna jul. I år  har jag bara köpt julklappar på nätet och har försökt att handla från lite mindre butiker som tex. Kinoko, Åre chokladfabrik och Ängshem men nu väntar jag på det allra sista paketet från Panduro. 

 

Hoppas du har lite julledigt och går in i julen utan stress och oro.  

/Hanna

Hej december!

December har bjudit på två riktigt gråa veckor och jag måste erkänna att det gjort mig trött och sliten. Trots små ljusa stunder med familjen är julkänsla lika med noll. Vi har hängt upp alla fina stjärnor (tyvärr några nya då det vi haft i 13 år inte höll längre), tittat på julfilmer och adventskalendern, bakat lussebullar och mjuk pepparkakasmuffins och smakat på glöggen. Men känslan är fortfarande noll. Igår firade vi min systerson på födelsedagen med ett coronaanpassat kalas och åt Italiensk buffé det var så gott och skönt att glömma julen för en stund. Nej julen julen julen jag är nog inget stort fan. 

/Hanna 

En söndag i november

 

Efter en mörk och regnig lördag var det så skönt att vakna till sol på söndagen. Vi hade bestämt oss för att påbörja adventsbak med lussebullar och mjuka pepparkaksmuffins. Men innan det gick vi ut i naturreservatet där vi bor. Så härligt att gå i skogen, prata och bara vara i naturen. Axlarna sjunker lite och andningen blir lugnare. Så tacksam över att vi bor så nära ett naturreservat trots liv i storstadens förort. När vi kom hem kändes det så skönt att hasa runt i mjuka sockor och påbörja bak. Det mjuka pepparkaksmuffinsen blev riktigt goda och vi unnade oss en lite tjuvstart av advent med varsin muffins och glas mjölk till ett avsnitt av Mandalorian vår nya familjefavorit serie. En fin söndag!

/Hanna

Vips så fyllde han 12 år

I den oroliga tid vi lever i just nu med corona, miljöhot och kommande USA val var det väldigt skönt att få fira vår 12-åring i dagarna tre. Små mysiga kalas utan kramar men med fina samtal och tid tillsammans. Att han nu vuxit om sin mamma, sitter länge med vid bordet och samtalar. Har egna tankar, frågor och analyser om världsläget, inrikespolitiken och framtiden, värmer verkligen ett mammahjärta. Att se honom gestikulera och prata om framtiden inger så mycket tro på kommande generationer.  Att sedan se honom tonårstrött, lite trotsig och trumpen bara ett par timmar senare ja de hör ju liksom till åldern. Ser fram mot vad som komma skall. 

 

Vi bakade en enkel tigerkaka till ett av minikalasen och den blev riktigt god. Vi dekorerade med en chokladkräm och hakad Daim  och vips blev det mera likt en tårta. Enkelt, snabbt och gott, bästa kombinationen om du frågar mig. Tänk nästa år har vi en tonåring här hemma!

/Hanna

Tre gånger boktips av Camilla Davidsson

 Liten tvåa med potential

Liten tvåa med potential är den första delen av tre om familjen Bergendahl som Camilla Davidsson har skrivit. Vi får följa med Sofia som köpt en lägenhet på Östermalm och jobbar med investment banking. På ytan verkar hon ha det perfekta livet, hon är ung, framgångsrik med snygg pojkvän och vänner. Men när man kommer lite närmre karaktären inser man att hon jobbar med sviktande självförtroende, begynnande utmattning och ständig huvudvärk. Att hon lever sitt liv utifrån andras främst hennes pappas förväntningar och att det är dessa som ligger till grund för hennes livsval. Så träffar hon Arvid som ska renovera hennes lägenhet och ställer allt på enda. En feelgood bok med flera bottnar där vi som läsare får genom Sofias ögon komma in i familjen Bergendahl. Språket är okomplicerat och flyter fram i lagom takt och jag som läsare vill veta mer om familjen. Få veta hur deras familjeliv formats och vilka relationer de har till varandra.

 

I fikonträdets skugga

Följer vi Susanne som är Sofias mamma. Hon står ensam efter skilsmässan med Lars och alla deras gemensamma grejer det köpt under åren tillsammans tynger ner hela hennes existens. Villan i Bromma har sålts och de två vuxna döttrarna har sina egna liv. Till en början står Susanne rådvill den lilla lägenheten på söder som hon tillfälligt hyr rymmer inte det gamla livet och alla sakerna måste förvaras någonstans. Hon flyr till den ärvda mjölkbutiken på Gotland och av en slump börjar hon med en gårdsloppis. Där träffar hon den tysta och lite sura grannen Leo som gärna köper böcker och håller sig lite för sig själv. Tycke uppstår men är Leo inte för lik Lars när allt kommer till kritan och vill Susanne verkligen öppna upp sig för någon igen. Fint om att hitta mogen kärlek och våga välja med hjärtat utan att förändra sin person, sina värderingar och att ta ut den livsriktning men vill ha. 

Under samma himmel 

Leo och Susanne vill olika saker och drar åt olika håll. Hans liv med rikedom och högt tempo skrämmer både honom och henne. Och så den där boken han ska skriva utan att orka vara ärlig mot sig själv, exfruarna eller sina barn, kommer han inte vidare. Varför ska han skriva den där boken? Och vad gör han ensam i Åre? I under samma himmel får vi lära känna Leo. Se vilka livssituationer som format honom och veta varför han ständigt flyr sina känslor trots att han passerat 60 år. I mitt tycke den sämsta av de tre böckerna. Leo känns tyvärr inte så intressant som karaktär och jag hade velat veta mer om Susanne, Sofia och Arvid och Lovisa. Allt faller lite platt även om jag vill tro att Susanne och Leo ska finna varandra igen.

/Hanna