onsdag 13 februari 2019

Ett år sedan jag tog personlighetstesterna

Tänk det har redan gått ett år sedan jag och mamma hade det där samtalet då hon sa att jag kanske är en högkänslig person och skörstark. Ett år sedan jag gjorde det där testerna och fick rekordhöga resultat. Ett år där jag funderat mycket och läst mycket men också skapat acceptens med mig själv, vilket har varit det svåraste.

Att inte passa in i ramen alltid, att känna av någon stämning som påverkar mig, att bli ledsen av en kommentar även om själva orden inte var så farliga eller en känsla eller bara en blick. Men att också kunna känna glädje i små saker och stunder, ett leende eller ett glatt hej! Att acceptera att vissa platser, restauranger, människor och situationer skapar känslor. Att acceptera att det ibland blir för mycket och att vägen tillbaka kan vara snårig och svår när man velat passa in hela sitt liv men alltid känt att det inte riktigt fungerar.

Att energin tar slut men att den går att fylla på med små stunder av kärlek, vänskap och samtal. Att den går att fylla på med små stunder i ensamhet med en målarbok och färgpennor, en kaffekopp och musik, en god bok och att vara i naturen. Att sömn och mat är ett superviktigt bränsle som inte går att slarva med eller att stressa bort. Att balans i livet kommer i korta stunder och inte är beständig men att man får passa på att njuta när den infinner sig.

Ja det har gått ett år och jag är samma jag, fortfarande blyg i nya situationer, fortfarande orolig inför vad människor tycker/tänker, fortfarande nyfiken på livet, fortfarande glad ibland och ledsen ibland, bara lite klokare och med lite flera hjälpmedel i vardagen. Jag är och förblir jag och det är någonting fint med det!
/Hanna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Första advent

  Vi hade en väldigt stillsam första advent. Både barnen och jag har haft och har en riktigt rejäl förkylning. Här hemma har vi inte...