Ledare eller chef?

För lite mera än två år sedan bytte jag jobb. Inte för att jag hade tröttnat på mina arbetsuppgifter eller inte såg det utmanande längre nej jag bytte arbete av en helt annan anledning. Att det som skulle vara ledare och chefer hade slutat att vara just ledare och chefer. Det ville inte hantera svåra situationer, fatta jobbiga beslut eller ta ansvar. Vilket resulterade i att i en arbetsgrupp med många starka olika viljor utbröt det olika former av yttringar. Helt plötsligt var det ok att pratat illa om kollegor (cheferna deltog och skattade). Helt plötsligt var det ok att inte göra sina arbetsuppgifter om det inte var roliga. Helt plötsligt fanns ingen trygghet, arbetsmoral och lojalitet. Detta byttes ut mot inbördes tävlande, osynliga hierarkier och mobbing.


En sådan arbetsplats klarar vissa av och en del kan till och med blomstra men för mig som behöver arbetsro istället för intern politik, trygghet för att kunna leverera istället för skitsnack i fikarummet och ledarskap som lyfter istället för att sprida oro. För mig var det inte ett alternativ att stanna kvar. Samtidigt har detta lärt mig så otroligt mycket bl.a. att lita på min magkänsla för att bryta upp och göra någonting nytt kan bli oroligt bra. Att man måste inte acceptera man kan själv välja att förändra situationen för sig själv. Och det viktigaste av allt att ha chefer som vågar visa ledarskap ger en luft under vingarna och gör att medarbetarna vågar lyfta! Att jag vågar lyfta!
/Hanna 

Kommentarer

Populära inlägg